”When someone in the dark reaches out to you
And touches off a spark that comes shining through
It tells you never be afraid
Then somewhere in your heart you can feel the glow
A light to keep you warm when the night winds blow
Like it was written in the stars I knew
My friend, my someone in the dark was you”
- ”Someone in the dark”, Michael Jackson
Det här går inte...jag hoppas verkligen jag kan få hjälp, professionell hjälp till hösten, för jag har så ont. Behöver prata med någon som förstår hur jag känner mig, som kan relatera till det på något vis. Jag är en väldigt känslig person och har lätt för att bli sårad, och det sitter som en tagg i hjärtat.
Tänker på den stackars 6-åriga pojken som blev kvarglömd av sin familj på ett hotell i Norge, som jag läste om i Aftonbladet & Expressen idag. Herregud, man vet ju själv hur skräckslagen man blev om man kom vilse på stormarknaden när man var liten...och då var det ändå jag som kom bort från dem...här var det familjen som glömde kvar honom. Sånt skulle sitta i rätt länge hos mig, hur mycket värd känner man sig när ens egen familj inte saknar en på flera timmar?
Nä, nu är det dags att sova...
1 kommentar:
det är alltid hemskt, men när man sitter hemma ensam på kvällen så är det värst.. sitter och gråter nu, har gråtit varje kväll sen han dog.. man behöver bara prata med någon som förstår, vilket jag inte kan göra... mina kompisar tyckte inte han var något speciellt.
we're not alone
Skicka en kommentar