onsdag, november 28, 2007

We've never been so many and we've never been...so alone.

Härligt! Pengarna har kommit, räkningarna är betalade, tentan är inlämnad, nu är det bara att fokusera på pjäsen. Känns som mycket har lyfts från mina axlar, är inte lika nertyngd längre. Men vet fortfarande inte vad jag ska göra i vår... Idéer som verkade självklara innan känns inte så självklara längre. Vill stanna i Stockholm samtidigt som jag inte vill stanna. Älskar staden och det trevliga vännerna jag skaffat, samtidigt som mentaliteten bland folk håller på att ta ifrån mig all energi. Folk har på sig sina skygglappar, ser inget, känner inget och det värsta är att jag börjar bli likadan! Måste hem till Halmstad och samla lite ny energi tror jag...vara på ett ställe där folk inte stressar ihjäl sig, där man hälsar på varandra och är öppna och trevliga. Säger inte att Stockholmare inte är trevliga, men när man är så många i en stad, så känns allt så ytligt och så opersonligt. Orkar inte med det....är nog en liten småstadstjej ändå, samtidigt som jag inte vill vara i en liten stad.
Rubriken kommer ifrån Ana's låt "We are", stämmer så bra.

Nä, vi är det bara tre veckor kvar, sen är jag i Halmstad! Och ska åka hem tillsammans med Leyla, så det blir trevligt sällskap hela vägen! =)

Kram o pöss o sånt!

Inga kommentarer: